Mode på 60-talet! Vad tänker du egentligen när du föreställer dig mode på 60-talet? 1960-talet var det dittills mest färgstarka modedecenniet under 1900-talet. 60-talet började i 50-talets grepp, med pennkjolar och "New Look" med swingklänningar, men med en något enklare look. Det hade blivit mer seriöst och vuxet, pastellerna och de festliga 50-talsmönstren ersattes av monokroma och abstrakta "atom"-tryck.

På 1950-talet hade alla modeögon riktats mot Paris. Haute Couture, och i synnerhet Christian Dior, hade satt tonen. Under åren 1947-1957 hade han skapat underbart vackra kläder för kvinnor som inte hade något emot att lida lite för den elegans och känsla av vardagsglamour som kläderna gav dem. Med Diors död 1957 och ungdomsupproret i bakgrunden förändrades inte bara modescenen, utan även modestaden. Från 1963 blickade alla mot "Swinging" London.

Vi kanske tänker på minikjolar när vi tänker på 1960-talet. Men 1960-talet var ett årtionde med många olika modeinriktningar, vilket du kan läsa mer om i ett tidigare blogginlägg. Den stora skillnaden var dock ungdomskulturen. Ungdomar hade två saker: pengar och (för flickor) strumpbyxor!

Det första innebar att ungdomarna nu hade absolut kontroll över vad som hände på modescenen. Det andra innebar friheten att bära korta klänningar.

Mary Quant, som anses ha skapat"minikjolen", sa att hon bara inspirerades av de tjejer hon såg i Londons hippa kvarter, och att det var det hon återskapade i sin design. Det var också nytt. Den gamla cirkeln från catwalk till gatumode vändes upp och ner. Nu var det "street fashion" som anammades som en trend och hamnade på de finaste designernas catwalks, något som aldrig tidigare hade skådats.

Färgerna var klara, djärva färger, allt handlade om att återskapa barndomen, både med korta klänningar och klara färger. Färgerna skulle se ut som något barn skulle rita med.

Stilen var klänningar som inte var längre än till knät, även om de inte var minikjolar, och formen var antingen rakt upp och ner eller A-linjeformad.

Det var runt 1964. Man ville inte bara få vara ung, man ville vara barn igen och inte tvingas till att vara vuxen och tråkig. Det fanns en nostalgi förknippad med barndom och oskuldsfullhet, och looken återspeglade detta. Babydoll-looken blev berömd.

Klänningarna hade kort midja, en slags empiresnitt, förutom att själva klänningen var kort. Detta fick den att se ut som något ett barn kunde bära. Sminket förstärkte denna look. Enorma ögon med mycket stora konstgjorda ögonfransar blev stilen.

Ju längre in på 1960-talet vi kommer, desto mer börjar det psykedeliska få fäste. Mönster och färger är fortfarande djärva, men mer kurviga i stilen. Samtidigt mjuknar stilen något när flower power och en känsla för exotiska Indien blir modernt.

De kortare klänningarna och babydollklänningarna blir en stapelvara på modescenen och bärs av alla kvinnor, inte bara de unga, hippa.

Hemma hos oss hade vi vår alldeles egna ikon när det gällde de färgglada A-linjeklänningarna i denberömda 60-talsskärningen: Yvonne! Yvonne var den kvinnliga huvudpersonen i 13 Olsen Gang-filmer som hon medverkade i från 1968-1981. Yvonnes klänningar designades av Lotte Dendanell i samarbete med Kirsten Walther, som själv spelade Yvonne. Klänningarna är faktiskt mer 1960-tal i stil, både i uttryck, snitt och inte minst längd - vilket redan på 70-talet gjorde dem roliga. Även om trycket (Marimekko) också var stort på 70-talet, var snittet 60-tal och inte tillräckligt romantiskt för det fria 1970-talet.

Klänningarna hade ofta stora mönster, blommor eller enfärgade plagg med massor av utsmyckningar, som den berömda daisyklänningen. I hemmet är detta tecken på en klänning som är väldigt 70-tal och "lite för mycket", men det är faktiskt accessoarerna som gör det hela för mycket. Stora hattar, peruker och enorma platåklackar är vad vi förknippar mest med 70-talets modesynder. Och även om den värsta modesynden på 60- och 70-talen var de extremt syntetiska materialen som användes till klänningarna, kan man säga att många av Yvonnes klänningar var gjorda av bomull, inklusive det stormönstrade Marimekko-tyget.

Mot slutet av 1960-talet mjukades stilen upp lite och klänningarna blev längre och mer böljande igen. En fascination för Indien och hippiekulturen ledde till ett veritabelt kaos av mode och stilar. Miniklänningar och alla psykedeliska mönster har blivit vardagsmode, kanske med en antydan till österländsk inspiration. Det kan vara svårt att veta var det ena slutar och det andra börjar. Inte att förväxla med 70-talets folklore och bonderomantik, det är en helt annan sak.

Från Heart of Haute har vi precis fått de underbara Jenni-klänningarna. De är inspirerade av 1960-talets babydollklänningar med den djupa runda halsen, den något höga empiresnittet och vackra lösa bishop-ärmar, ärmar som har fyllighet ner till handleden och samlas vid manschetten.

Den feminina Jenni-klänningen har dock uppdaterats så att den inte går rakt ut i en A-linjeform efter den höga midjan. Vår modell är något figursydd och kan justeras med ett knytband i ryggen till den skärning du vill ha, så att du får det bästa av alla världar.

Klänningen är tillverkad i en härligt lätt bomull, vilket gör den perfekt för varma dagar. Vi har den i två härliga mönster, det söta och somriga prästkragemönstret. Och ett mer pastelligt blommönster i mjuka gröna och gula nyanser med prästkragar i flera storlekar och färger.

Ta också en titt på de 50-talsinspirerade Hilda-klänningarna från Heart of Haute, som också kan stylas för en härlig 60-talslook.

Du kan välja att framhäva den vackra 60-talsstilen med t.ex. Lois-sandaler. Lois-sandaler eller andra sandaler med blockklack. Eller så kan du bära dem med "Mary Janes" som Freja, de nya skorna från Nordic ShoePeople.

Du kan också mixa och matcha looken, t.ex. med dina favoritskor och en lätt sommarkofta.

Som alltid är du mer än välkommen att komma förbi butiken för mer råd och vägledning om hur du stylar din nya Jenni-klänning.

Sommarhälsningar från

Team Mondo Kaos